Om jag ska vara ärlig så har jag aldrig direkt varit nöjd med mig själv ibland har jag haft berioder som jg har gjort väldigt dumma saker mot mig själv vilket i sig är rätt korkat gjort jag vet det!

Innan jag började banta förra sommarn så vägde jag 55 kg och jag är 1,55 kort jag vet.

Och midjemåttet var 86 jag vet skit tjock.

Men redan efter två månader med att inte äta så mkt och jogga 5 km varje dag plus ja du vet nog. Så vägde jag 50 kg och hade midjemått på 73 cm

men jag känner fortfarande att jag är tjock.

Detta är hur jag ser ut nu idag fan vad jag hatar min kropp ser ni vad fet jag är:(

Det var i Lördags som jag träffade Patrik isaksson. Det var jordgubbens dag och han kom till VARA och sjöng. Och till en början har jag nästan inte hört något av hans låtar tidigare men nu är jag fast. Nu bará jag älskar hans låttexter:D och han såklart  

Det var en av mina bästa dagar:D

                                          Varför just jag!

Den frågan finns i mitt huvud varje dag. Jag är en tjej på 16 och och jag har en sjukdom som heter Autism, vilket i sig från omgivningen som jag lever i kan uppfattas som konstigt. Mitt humör går upp och ner men det gör väl alla men jag kan bli mkt lätt arg snabbt eller att jag bara blir arg utan en direkt anledning.

Allt började när jag gick i förskolan jag visste redan innan att jag inte var som andra barn att jag uppfattade fel saker vid olika tillfällen. 

Jag misstolkar människor i min vardag hela tiden men om inte min familj funnits med mig och stöttat mig på min resa genom barn-tonåringen och hjälpt mig hur jag skulle hantera folks reaktioner vet jag inte vart jag skulle stått i livet idag!

Det kan väl finnas något bra med Autism men jag vet inte vad, egentligen har jag aldrig gått in i vad min sjukdom som jag har eller man kan väl inte kalla det sjukdom det är väl ett funktionshinder som jag har men det låter så illa

som att man är störd i huvudet.

Dom som inte känner mig ch jag går på öppen gata i tex Göteborg skulle de inte se att jag har Autism för det syns bara om man kollar i min hjärna.

När jag fick reda på att jag hade det första gången var jag rädd för att visa mig ute bland folk, eftersom jag var rädd att de skulle se att jag hade ett funktionshinder. Men det kan dom ju inte.

Men den här bloggen handlar om mig och om mitt liv hur jag har det, hur jag upplever världen och jag hoppas att du vill ta del av min resa